Skört, starkt och mitt i förändring

Jag är i ett mellanläge just nu.

Jag har klivit ifrån det som varit, men är inte riktigt framme i det jag längtar efter.

Och ärligt… det känns.

Både hoppfullt och lite skört på samma gång, och kanske är det just därför helgens upplevelse stannat kvar så starkt i mig. För mitt i allt det där ovissa, det som ännu inte riktigt landat, så hände något som gick rakt in i hjärtat. Jag "ser" den16-årige tjejen, rädd och utsatt, jagad av sin pojkvän som var påverkad och utom kontroll av drogen LSD.

En situation som ingen ung människa ska behöva vara i, och där och då fanns inget utrymme för tvekan. Det enda som fanns var närvaro, att finnas där och att kraftfullt agera.

Och nu såhär efteråt… så märker jag att känslan stannade kvar. Inte bara det som var skrämmande, utan också det som blev så tydligt:

Att jag vet varför jag gör det jag gör.

Att jag vet vad jag bär inom mig.

Och att det spelar roll.

Kanske är det just i mellanläget som det blir som tydligast.

Vad som är viktigt på riktigt, och vad jag vill använda mitt liv till för jag bär på så mycket.

Erfarenheter från skolans värld där relationer, trygghet och utveckling står i centrum.

Från beroendevården där jag upplevt både det mest sårbara, och den starkaste viljan att resa sig igen. Jag vet hur man möter människor där de är, och hur man bygger tillit. Jag vet hur man leder framåt, steg för steg. Och det jag allra mest önskar är att förena dessa erfarenheter! Att bidra till att ge barn & unga stöd i tid. Med omsorg och närvaro så att de får de verktyg, känslan av trygghet och visade möjligheter utifrån just deras unika person, och som gör verklig skillnad i deras liv- allas våra möjlighetsbarn!

Och ändå står jag här och undrar!

Kommer jag få möjligheten att göra skillnad inom skolans ramar?

Kommer jag bli kallad på intervju?

Finns det ledare som ser – och vill ta emot – det jag faktiskt har att bidra med?

Samtidigt finns en annan del i mig.

Den kreativa, som vill skapa något eget, något nära.

En stund för Dig.

En plats där människor får landa, andas och bara vara en stund.

En liten butik fylld av omtanke, mjuk massage, varm och trygg miljö, produkter som bär något mer än bara funktion. Gåvor med mening fyllda med hälsa och närvaro.

Men också där kommer frågorna.

Ska jag jag satsa?

Kommer någon att komma?

Kan det bära sig, eller är det bara en fin tanke?

Det är som att stå mitt emellan två världar.

Det jag redan kan och vet fungerar.

Och det jag känner, det som vill få ta än mer plats.

Men efter helgen är en sak ännu tydligare för mig:

Det jag bär på behövs, min förmåga att se, möta och agera, den gör skillnad.

Och kanske är det just här, i mellanläget, som riktningen blir som klarast.

Inte i svaren jag väntar på, utan i det jag redan bär inom mig.

Så jag fortsätter tro, känna och ta små steg framåt, även när vägen inte är helt tydlig.

Jag gör det med frågor, skörhet, styrka, och tillit.

För med min breda erfarenhet och allt jag bär med mig vet jag en sak med säkerhet:

Den möjligheten jag får/tar kommer jag genast sprida vidare till andra.

Med tro & hopp,

Carina Hult Utveckling