DEMENSKÖREN- tårarna rinner...

Har ni sett Demenskören? Om inte, SNÄLLA GÖR DET!!! Jag har känt den genom hela djupet av min själ, och jag är helt tagen. Jag har svårt att sätta ord på det jag känner, och tårarna bara rinner. För dessa fantastiska människor som mitt i demensjukdomen ges möjlighet att finna glädjen genom musiken!

Jag tänker på er som lever mitt i det här, och på er som står bredvid någon ni älskar, och långsamt ser att något förändras. Jag tänker på sorgen som finns med er varje stund på dagen och som inte alltid får ta plats, för vardagen måste fortsätta, och på styrkan det kräver att vara kvar, dag efter dag. Att långsamt förlora någon som fortfarande finns kvar, det är en av de svåraste sorger jag kan föreställa mig. Att ibland bli igenkänd, och vissa stunder inte alls. Att bära minnena åt någon annan, och hålla kvar vid det som en gång varit, samtidigt som det sakta glider undan.

Så från mitt hjärta känner jag en så djup respekt för er som står kvar i kärleken, även när det gör som mest ont. För det är just det som lyser och skiner igenom så starkt, kärleken som inte försvinner, även när så mycket annat förändras. Mitt i allt detta finns musiken, rösterna och den enorma känslan den skapar. Tonerna når fram även när orden inte gör det. Som om vi alltid minns men på ett djupare plan.

När jag lyssnade på solosångerna, ohhh, det gick rakt in i hjärtat. Modet de alla bar, att ställa sig där och sjunga inför publik, det var något av det vackraste jag sett. Det var så mycket glädje, mod och kärlek skapad av människorna i den kören. Jag tänker också på hur otroligt viktig körledaren var för dem i Demenskören. Att ha någon som ser, håller om och TROR, även när mycket annat svajar. Hon skapade trygghet, riktning och mod så de vågade ta ton. Det blev så tydligt hur avgörande den rollen är, inte bara musikaliskt utan mänskligt. Ja, vi har verkligen livet i vår famn när vi har hälsan, så gör för fasen det du längtar efter, det du verkligen vill göra! NJUT, GLÄDJS, LEV!

Jag känner en så stark tacksamhet för att jag själv är en del av River Valley Countrykör. Där möts vi i sång, skratt och gemenskap. Där får röster ta plats och musikens vackra toner bära oss. Tack Titti & Hannah och alla ni övriga i kören.

Så avslutningsvis när Demenskören hade sin konsert i Stockholm och Anniken Elisson Tydén sjöng solo sista låten då grät både jag och änglarna av glädje för henne och alla berörda!

Tacksamheten, sorgen, kärleken. Thank You for the Music.