När motivationen går i vila, och när den hittar hem igen

Det finns perioder när allt flyter, idéerna sprudlar, energin är på topp och du känner dig i synk med livet.

Och så finns de andra. De där dagarna (eller veckorna) när motivationen bara… försvinner.

I det här inlägget delar jag några tankar om vad som händer när motivationen går i vila, och varför det kanske inte är något vi ska försöka fixa, utan snarare lyssna till.

Ibland försvinner motivationen bara, utan förvarning, utan logik.

Det som nyss kändes självklart och inspirerande känns plötsligt... segt. Trögt. Meningslöst, till och med. Jag vet inte hur det är för dig, men när det händer mig kommer det ofta med en gnutta...”Men herregud, du som jobbar med utveckling, borde du inte vara motiverad?”

Fast nej, motivationen är ingen knapp man kan trycka på. Den är mer som en levande varelse. Den behöver syre, vila och utrymme. Den kan inte drivas med vilja och struktur hur länge som helst. Ibland vill den bara lägga sig ner och sova en stund.

Det är lätt att tro att vi måste göra något när motivationen försvinner. Hitta nya mål, nya rutiner, nya strategier. Men ofta är det precis tvärtom, vi behöver göra mindre.

Kanske är det kroppen som säger ifrån. Eller själen som viskar: ”Nu räcker det. Du behöver landa lite.” För mig kommer det ofta efter intensiva perioder. Mycket fokus, mycket framåt. Och så plötsligt tar allt stopp. Förr kämpade jag emot. Nu försöker jag istället lyssna. För under ytan händer något viktigt när motivationen går i vila. Vi bearbetar, sorterar och omvärderar. Något nytt håller kanske på att ta form, men har ännu inte hittat sitt språk.

Det har tagit mig tid att förstå att vila inte är motsatsen till motivation, det är förutsättningen för den. När jag tillåter mig att vila utan krav, så småningom, nästan obemärkt, börjar något röra sig igen. En liten gnista. En idé. En nyfikenhet. Motivation kommer sällan tillbaka med buller och bång. Den smyger sig på, ofta i det lilla:

En promenad där tankarna börjar klarna.

Ett samtal som väcker något.

En känsla av lust till något du inte gjort på länge.

Och så händer det, plötsligt vaknar motivationen igen.

Inte för att du tvingade fram den, utan för att du gav den vila, näring och tid.

Så om du just nu befinner dig i en period där motivationen känns som bortblåst, andas. Du behöver inte skynda dig att hitta tillbaka. Du är inte lat. Du är inte ”omotiverad”.

Du är människa. Motivationen har bara gått i vila, den kommer tillbaka.

Reflektion:

Hur har din motivation det just nu? Är den pigg och nyfiken, eller kanske lite trött och vilande?

Jag blir glad om du vill dela en tanke i kommentarerna, ibland kan det vara skönt att påminna varandra om att vi inte behöver vara på topp hela tiden.