Stress & energikroppen

Jag sitter skönt inbäddad i en filt i min soffa, där jag de flesta stunder väljer att jobba med mitt företag. Kaffe med spendrag är intaget och min kära man Robert har serverat mig en till mugg. TACK!

Jag blundar och drar ett djupt andetag, och låter det jag behöver få ur mitt system komma upp till ytan. För det är viktigt för mig. I bland tror jag att vi skyndar på för mycket genom våra liv, så det som behöver få komma ut packas ner i små paket och boar in sig i våra kroppar. Det börjar värka på olika ställen i kroppen och olika smärtpaket härjar högljutt runt med oss. Bruset från allt som pågår utanför oss, allt vi ska vara med om, allt vi ska påverka, allt vi ska hinna, det surrar väldans högt när vi tillåter det.

Våra presentpaket i olika storlekar gör sig till känna, snyggt inpacketerade i glättigt presentpapper. Med presentsnören som är hårt knutna runt paketen med uppgift att hålla oss inom ramen och låsa in eventuella tankar och viljor. Tidigare i mitt liv har jag varit bra på att ge mina olika paket stort utrymme i min kropp och själ, så stort att de nästan har växt fast! Funderingar och känslor har jag packat in och givit dem olika platser i min kropp. Vi "leker" en stund och målar upp att min kropp är som ett varuhus med olika våningar. Naturligtvis finns det masssor mer att prata om kring detta ämne, men då får vi mötas i någon av mina kurser eller i en av mina tjänster. Så med det skrivet...

Varuhus Carina Hult! Vi börjar uppifrån och rör oss neråt.

Penthouse: Här rullar det på bra, en bit ovanför huvudet där vår fysiska kropp är en energikropp. Energikroppen finns för övrigt (enligt vad jag tror på) runtomkring hela oss och sänder ut obegränsade energier. Därav kan läkning spridas när vi möter varandra i öppenhet och kärlek. Och när själen lossar från vår fysiska kropp, släpps också energin från sjukdomar och tyngd fritt. För mig betyder det också att jag kan jobba läkande med mig själv på mängder av vis, och ge det vidare till andra.

Våning 10, huvudet: Mina tankar gasar i megaspeed i flera hjärnspår, som en racerbana. Runt, runt, varv efter varv, fyllda med innehåll, sprakande som majbrasans lågor. Aj, migränen gör sig påmind, eller ohh, dags för dubbel treo, (helst inte tabletter av något slag) det värker så jag känner mig krongalen. Här behöver jag sortera mina tankar, trycka så gott jag förmår på stopknappen, möjliggöra kreativa rum, så mina tankar slutar surra. Identifiera vad jag inte gör i mitt liv, som jag mår bra av att göra, och göra det mer!

Våning 9 axlar, nacke, rygg: Här kan det kännas som om jag bär hela världens problem på mina axlar, nacke och det stålar vidare ner i ryggen. Värken gör sig påmind och jag kan då spänna mig ännu mer. När jag synar dessa paket kan jag identifiera att det är mina tankar kopplat med känslor som fastnar i min kropp. Ofta kan vi människor bygga upp oro som pågår längre fram och inte existerar. Värken lättar ju mer jag lastar av mig. Inser att det mesta jag bär inte är mitt ansvar.

Våning 8 öronen: Det susar och far, kliar och surrar, tjuter som ett brandalarm. Vad är det jag inte lyssnar på? Vad är det mina öron inte hör? Men hjälp av min medialitet har jag spårat ett sätt att lyssna på mig själv och de signaler som skickas till mig. Jag kan med tydlighet "höra": "Byt jobb." Byt plats." "Skriv en bok." "Gå ut i naturen." "Hjälp den människan." "Gör en förändring." Meditera." Osv. Suset och bruset i öronen minskar och jag fastnar inte i negativa spiraler eller dåligt mående när jag väljer att ta det mina inre öron fömedlar på allvar.

Våning 7 halsen: Mina åsikter vill bubbla ur mig likt ett vattenfall, med rak och tydlig kommunikation. Här kan vi få ont i halsen, eller bli hesa. Något vi vill förmedla når inte fram! Så under åren har jag bromsat mig själv genom att följa paketets ram och tystat mig själv. Jag fick underproduktion av sköldkörtelhormon, sjukskriven i 3 månader, mådde både fysiskt och psyksikt dåligt. Läkaren ordinerade lewaxin. Jag sa nej! Bröt mönstret, flyttade och bytte miljö, öppnade paketet på våningen halsen, slängde bort det och blev friskförklarad.

Våning 6 hjärtat: När jag inte gör det jag ska, eller när jag är någonstans jag inte vill, visar hjärtat tydligt att nu är det dags att gå vidare. Trycket över bröstet ökar, ångestens klor krampar sig fast runt mitt stora hjärta. Jag lyssnar på mig själv, känner av inåt, bryter mönster och fysisk plats, antingen jobb eller uppdrag. Här bor också den ogripbara sorgen efter en förlust av någon vi håller kär. Den bor där i ett alldeles eget paket, med det mest lysande, kärleksfyllda gåvoinslagningspapper vi kan tänka oss. Sorgepaketet kvarstår men ändrar på något märkligt vis form, och vi flyter med i inslagningen i förändringens rum.

Våning 5 lungor: När jag pressar ner mina känslor och inte står upp för vem jag är eller hur jag fungerar, så kan jag få svårt att andas. Lungorna kan beskrivas som livets träd och förmedlar och transporterar runt syre i våra kroppar. Så att inför mig själv tydliggöra vem jag är, olika från stund till stund med tanke på föränderlighetens tidevarv. Samt att möjliggöra olika vägar genom livet, ger mina lungor mig möjlighet att andas med lätthet.

Våning 4 magen: Jag har haft frekvent ont i maghalsen (munnen) och när jag inte sköter om min fysiska och psykiska hälsa får jag brännande ont och kan inte äta eller dricka annat än yougurt och vatten och får käka omeprazol. Hur ger jag det paketet utrymme då? Ja, jag äter och dricker det som är bra för mig, och ger mig själv omsorg i kreativitetens fria rum.

Våning 3 höfterna: Strålande smärta från partiet kring höfternas paket kan visa mig att jag sitter fast någonstans. Att jag egentligen vill något annat i mitt liv, ta en ny riktining. Men jag håller kvar för ekonomin eller för villfarelsen och folks påtryckningar att "det kommer inte att gå"! När jag lyssnar till mig själv och gör det min låga brinner för, (utan att brinna upp), så lättar värken.

Våning 2 knäna: Här kan det låsa sig rejält, knäna kan visa mig att jag står kvar i något jag vill förändra. Men den inneboende rädslan stoppar mig. När jag rör mig framåt, om än så lite, kan värken släppa och det glänsande paketet i knäna öppnar upp dörren för möjligheter.

Våning 1 fötterna: Vi bär hela vår fysiska kropp med våra bara fötter. Här kan vi belasta oss själva alltför mycket när vi har värk i våra fötter. Vi belastar oss både med det fysiska och det känslomässiga. Jag vilar, njuter, släpper på kraven jag sätter upp på mig själv, bara är i det som jag älskar, då upphör värken ialla fall för en stund. För jag låter mitt medvetande vara i en tidlös, lätt och obekymrat space.

Entréplan, helheten: Här vävs kropp & själ samman till en enhet på den fysiska plats vi befinner oss. Vi har åkt alla våningar och medvetandegjort de eventuella förändringar vi behöver göra för att fina välmående. Men något finns kvar, vi behöver åka ner till bottenvåningen för att besöka paketinslagningen.

Bottenvåning, inslagningsverkstad: Mörkt, tungt med en känsla av vilsenhet. Existetiella frågor som: Ska livet verkligen vara såhär, duger jag inte till som människa, vilken plats har jag i den här världen, vart ska jag ta vägen med allt mitt engagemang, jag räcker inte till, lyssna till andra folks ord som säger "det där kommer aldrig att gå". Här bor basen som löser upp paketen på alla våningar. Lossar på de hårt knutna presentbanden, öppnar upp paketen och ger de ny, sprakande form. Så när jag går min väg som känns i mitt hjärta, och jag låter mig bära känslan av att känna mig fri, då lättar också de flesta av kroppens krämpor och signaler. Det blir tystare och lugnare i mitt varuhus, och jag finner glädje och välmående i mina presentpaket.

Hur fungerar ditt varuhus?