Attityder & bemötanden

Att vara någon – tillsammans

Det finns stunder i livet som känns viktiga på riktigt, och min föreläsning för gymnasieungdomar om attityder och bemötande är en sådan stund. Vi pratar om något som alla känner men kanske inte alltid sätter ord på. Hur vi är mot varandra, hur vi ser varandra och hur vi ibland utan att tänka på det, påverkar mer än vi tror. För det är just där det börjar, i det lilla. Med ett ord, en blick och ett val.

Jag pratar om betydelsen av att vi inte bara är individer som rör oss bredvid varandra, utan att vi faktiskt är ett lag på en gemensam spelplan. I ett lag spelar varje person roll, alltid. Gruppen påverkar individen, och individen påverkar också gruppen. Det betyder att du, precis som jag, påverkar varje dag. Du kan bidra till trygghet, till värme, till att någon känner sig sedd, eller till motsatsen.

Vi kommer också in på något djupt mänskligt, viljan att tillhöra. Att vara någon, att känna sig betydelsefull. Inte bara någon som finns där, utan någon som blir sedd, hörd och bekräftad. För bakom varje skratt kan det finnas en oro, bakom tystnaden en kamp och bakom en attityd en längtan efter att få vara med.

Och ibland är det inte de stora insatserna som gör skillnad. Ibland är det något så enkelt som tre ord. Jag brukar avsluta med en berättelse om en pojke som under en längre tid blivit utsatt och till slut inte orkade längre. Han hade bestämt sig och planerat för att avsluta sitt liv. Den avgörande dagen gick han till sitt skåp i skolan för att lämna sina böcker, han skulle ju ändå inte behöva dem mer. Som vanligt var det ingen som såg honom, han var "den osynliga"!

På vägen dit stötte han ihop med en pojke, en ny elev på skolan! Som alltså ännu inte hade några uppsatta mallar att följa! När de stötte i varandra tappade den utsatta pojken alla sina böcker. Den andra pojken stannade upp, tittade på honom och frågade:

“Behöver du hjälp?”

“Ja”, svarade pojken, och hans ögon fylldes av tårar.

De plockade upp böckerna tillsammans, började prata och blev vänner. Den dagen förändrades allt. Någon såg honom, stannade upp och mötte honom med ett öppet hjärta och tre enkla ord. "Behöver du hjälp?"

Det är det jag vill skicka med. Att vi aldrig riktigt vet vad någon annan bär på, men vi vet alltid vad vi själva kan välja att ge. Ett bemötande, en stund följt av en handling. Den stunden kan just vara skillnaden mellan att ge upp och att orka lite till....

Med värme,

Carina Hult Utveckling

En stund för Dig