Fältet av inspiration

Du ser ett stort, brett fält. Det är helt tomt, och du står på kortsidan och kikar ut över fältet.

Det är så kraftfullt, med grönt, böljande, halvlångt gräs. Du tar ett steg ut på fältet, det är fortfarande tomt på innehåll. Du är barfota och känner det mjuka gräset under dina fötter. Du känner dig lugn och balanserad, och du drar ett djupt andetag långt ner i lungorna, och andas ut ett andetag fyllt av energi. Du sluter dina ögon, och det som behöver växa fram på just ditt fält kommer växa fram.

Jag står vid sidan av dig på mitt fält och känner det gröna, böljande och halvlånga gräset under mina fötter. Jag har dragit det djupa andetaget och i utandningen öppnar jag mina ögon. Jag ser mängder av knallgula, kraftfulla solrosor över hela fältet. Jag blir överglad och känner mig stark och kraftfull! Min himmel är blå och solens strålar sprider glimmer och värme.

Inget av detta är såklart mitt, utan vårt, tillsammans. Ditt och mitt fält möts och tar del av varandras ögonblick som glimrar. De grå och lite mer tunga molnen som stundtals når oss över våra fält, de seglar förbi som besökare av en tanke. Våra fält hjälps åt, och när skörden av mina solrosor är inne, är solrosorna även dina. Kram!