Livets spelplan- förebygga psykisk ohälsa

Ja, livets spelplan! Vad gör jag av den? Hur får jag den spelplanen att kännas meningsfull? För det är en av flera faktorer som spelar in i att förebygga psykisk ohälsa. Att vara viktig i ett sammanhang, känna meningsfullhet, att ha en uppgift och att fatta varför vi gör saker i våra liv. Begriplighet. Ja, ni som jobbar med att stärka välmående förstår nog att jag menar KASAM, känslan av sammanhang. Just att bära med sig känslan av sammanhang är så viktig.

På livets spelplan är vi enskilda individer som i många fall möts i spelplaner som vi blivit sammansatta i, utan egentlig påverkan. Jo, vi har alltid val i olika former, men i det stora hela funkar vårt samhälle på detta vis. Så från vår (förhoppningsvis) trygga bas åker vi till en plats där vi ska dela spelplan med andra. I plattformar som skolan, arbete eller annan sysselsättning. Är dessutom vår trygga bas inte trygg, var kan jag då hämta mod och tron på mig själv?

Jag drar parallellen med en sport. Där behöver vi öva för att dels bli bättre på själva sporten, men också för att finna strategier för sammanhållningen i laget! Att bygga teamet, lära känna varandra på riktigt, få vetskap om våra mindre starka sidor och våra styrkor. De osäkerheter vi bär på och vad vi behöver utveckla. Öva, vi behöver öva i alla våra spelplaner med andra spelare vi har möjligheterna att möta. För det är där vi utvecklas, det är i spelplanen vi möter våra allra största läromästare.

Den människan som irriterar oss, som utmanar oss, som glädjer oss, som gör att vi känner alla våra känslor, osv. Men... hur mycket tid väljer vi att lägga på att just öva i teamet, i klassen, på arbetsplatsen? Hur ofta visar vi vad vi egentligen känner? Hur accepterat är det att i spelplanen gråta, visa att man blir arg, och sedan mötas och lösa det? Att prata om våra känslor, för att lättare kunna släppa dem. Hur vi bryr oss om varandra! Vi behöver skapa öppna, ickedömande, tillåtande rum i ännu större utsträckning där vi befinner oss, och ge närvaro och tid att öva.

Alltså... att stärka den psykiska hälsan genom att stå på oss i våra vardagliga liv att skapa dessa öppna spelplaner. För det spelas hit och dit, i att vara någon, i att ta plats, i att vara "normal, i att inte sticka ut. Med alltför stora insatser! Barn, unga och äldres psykiska hälsa behöver ges kärlek. Ja, kärlek, för i den spelplanen inrymmer tillåtande och acceptans, och utrymme att vara den människan vi är! I bland si och ibland så. I bland glada, i bland sorgsna, ibland mer inbundna, ibland mer utåtagerande. Ja, så är det att vara människa.

Låt oss va vetja! Så länge vi inte utsätter en annan människa för elakheter, (och gör vi det så beror det på något, och då får vi reda i det), så lär vi ju få känna våra känslor och uttrycka oss på det sätt vi vill. Eller vad tycker du?

Jag reflekterar varje dag, och igår hamnade jag just i livets spelplan. Vad gjorde jag då? Jo, städade och möblerade om. En del av mina bryderier lättade då, men kära folk, jag som möter människor som i stunder mår riktigt dåligt, hur kan vi hjälpas åt att gemensamt öva i livets lärande spelplan?