När kroppen bokar ett möte du inte kan avboka– vad svarar själen? "Surdeg!"

Kroppens svar = Aj, förbannat!

Själens svar = Så där ja, baka ett surdegsbröd!

Vi pratar ofta om personlig utveckling som att ta steg framåt.

Sätta mål.

Växa.

Utvecklas.

Ta nästa steg.

Och missförstå mig inte, jag gillar att ta mig framåt och genom min nyfikenhet ha modet att prova nytt. Utmaningen är att kroppen ibland har andra planer. Som mitt tidigare inlägg berörde så har jag haft ont i revbenen, och det visade sig ganska snabbt att revben inte är särskilt mottagliga och hyfsat ointresserade av to-do-listor! Så jag stannade upp och glädjande har jag utvecklat den delen i mig som gör att jag kan vara i lugnet och känna mig tillfreds med det.

Jag ställde mig själv frågorna:

Vad kan jag göra just nu utefter mitt nuläge?

Vad fungerar idag?

Vad är möjligt?

Vilka små steg går det faktiskt att ta?

Jo, precis det som själen sa till mig att göra! Baka surdegsbröd, aldrig gjort, så varför inte prova nu? Det är vår son Jens som bakar surdegsbröd med den hårda krispiga ytan, fina mönstret och goda smaken! Nu till ett "smällande" minne! Jens gav mig en kladdig massa i en glasburk och sa till mig att "mata den" i ca 5 dagar och baka sen!

Hmm, "mata den", jaja redan där tänkte jag att ordet tålamod lär vara en bra faktor att ha med mig. Jag ställde upp den i ett skåp ovanför vår spis.. och glömde den! Tills jag en dag hörde ett "knall" och när jag öppnade skåpet rann massan nerför skåpet och jag insåg att den hade matat sig själv och fått liv!! Ha, ha, ha. Nåväl, nu har jag alltså själv en glasburk och tillrett massan. Denna ska jag nu med tålamod och omsorg mata, med målet att om ca 5 dagar ta revansch på mig själv! Häng med i nästkommande inlägg så ska jag berätta hur det gick. Tack för utvecklingsmöjligheten Jens.

För som detta minne klargör så handlar utveckling inte alltid om stora kliv. Ibland handlar den om små steg, att byta tempo och att acceptera att kroppen har bokat ett möte med dig, och att just den mötesinbjudan inte gick att avboka.

Detta är också personlig utveckling:

Att kunna vara målmedveten och vänlig mot sig själv samtidigt.

Att lyssna på kroppen.

Respektera sina förutsättningar.

Och ändå behålla riktningen framåt.

För riktning och tempo är inte samma sak. Livet förändras, och vi förändras med det. Ibland behöver vi justera tempot, hitta nya vägar eller tänka lite annorlunda kring vad utveckling faktiskt innebär. Det fina är att vi människor är ganska bra på det. Vi kan tänka om, anpassa oss och finna nya sätt för möjliga lösningar. Vi fortsätter framåt, även när vägen inte riktigt blev som vi tänkt oss.

Så kanske en av de viktigaste frågorna vi kan ställa oss är:

"Vad är viktigt för mig just nu, och hur kan jag ta vara på det utifrån mina förutsättningar?"

När vi lyssnar på oss själva med både driv och vänlighet skapar vi en mer hållbar utveckling.

En utveckling där vi inte bara siktar framåt, utan också värnar om nuet.

Ibland börjar den utvecklingen med något så enkelt som att faktiskt lyssna.

Även när det är revbenen som pratar, för när tiden är kommen tystnar även de!

Tummen upp för det!

Vänliga hälsningar,

Carina Hult Utveckling