När livet ruckar på våra planer – om viljan att styra och konsten att acceptera

Vi människor har en stark och ofta mycket god vilja att planera våra liv. Vi gör scheman, sätter mål, strukturerar våra dagar och försöker skapa ordning i tillvaron. Och det är faktiskt något fint i det. Struktur kan ge oss riktning, trygghet och en känsla av mening. Den hjälper oss att ta steg framåt, både i arbete och i livet.

Men livet har en annan egenskap också. Det händer saker vi inte planerat. Plötsligt uppstår något som ruckar på den där noggrant utstakade planen. Något oväntat som gör att vi behöver stanna upp, tänka om och kanske till och med skratta lite åt situationen, även om det kan skava och göra ont!! Förra lördagen var en sådan dag för mig.

Jag var ute på en fantastiskt härlig skotertur i Älvdalens vackra natur med fina vänner! Ni vet den där känslan av frisk luft, fart över snön och naturens stillhet runt omkring. En sån dag då allt bara känns amazing. Men när jag klev av skotern tappade jag fotfästet. Jag rullade runt ett par varv och landade på en issten. Jag kände direkt att "detta var INTE bra"! Mina revben hade fått sig en "knäck"! Inte direkt något jag hade planerat in i kalendern. Kära maken fick snällt lyfta upp mig, och fick säkerligen en smula skäll fast han inte hade gjort nåt! Ha, ha, ha det kan han ta efter 40 år ihop!! Tack och love till Dig.

Nåväl, i såna stunder kan vi reagera på olika sätt. Vi kan bli frustrerade över att saker inte blev som vi tänkt, arga på oss själva, eller så kan vi välja en annan väg. Att acceptera situationen som den är. Att ta hand om kroppen, sakta ner och möta det som händer med lite vänlighet. Och kanske viktigast av allt, inte vara så tuff mot sig själv. Det passerar, och nya stunder kommer. Jag kom också att tänka på min son Jens, som i en av sina visor sjunger en rad om "dina fingrar spelar revbensjazz". Det är ett uttryck som får mig att le mitt i det ömma. Tack älskade Jens! Ett sätt att se det hela med en glimt i ögat. Låten heter Världens ände, lyssna gärna.

Humor kan ibland vara en av våra bästa resurser. När livet inte följer planen kan humor, omtanke, värme och kärlek hjälpa oss att hitta balansen igen. Både gentemot oss själva och gentemot andra. För kanske är det inte alltid hur väl vi planerar våra liv som är det viktigaste.

Kanske är det hur vi möter det oväntade.

Med lite mer acceptans.

Lite mer vänlighet mot oss själva.

Och ibland, med en smula revbensjazz.

Med kärlek,

Carina Hult Utveckling