När varje sekund räknas – en händelse jag aldrig glömmer

Igår var jag med om något som skakade mig djupt. Från härliga möten med familj till att det förändrades från en stund till en annan! Jag sätter mig i bilen och rullar i väg för att åka och gosa med våra andra barnbarn! Jag ser då en tjej och en kille komma springandes nedför gatan. Jag uppfattar att han jagar henne, och han hade slängt sina kläder mitt på gatan, han var naken och uppträdde hotfullt! Jag stannar bilen omedelbart och tjejen skriker i rädsla och hysteri: ”Hjälp, hjälp, han kommer döda mig!”

Jag skriker med kraft åt honom att han ska låta henne vara, och jag får snabbt in henne i baksätet på min bil. Han är svart i blicken och jag förstår att han är hög av någon drog! Jag stänger min bildörr och börjar köra därifrån. Då tar han sig upp på mitt biltak, och hänger kvar när jag försöker köra därifrån. Han faller till slut av bakom bilen, och jag ser i backspegeln att han reser sig upp och börjar springa efter oss. Jag gör vad jag kan för att lugna tjejen och säger att jag kommer köra henne i säkerhet. Tjejen som är16 år berättar att killen är hennes pojkvän och att har tagit drogen LSD! Han har slagit henne i bakhuvudet så att det svartnade, och hon berättar att han aldrig hade gjort något sådant tidigare.

Tjejen ringer 112, men är så rädd så hon inte kan prata, jag säger lugnt till henne att ge mig telefonen. Jag pratar med operatören och förklarar vad som hänt. Samtidigt åker jag med tjejen en bit bort där jag bedömer att det är lugnt och tryggt. Hon gråter och är så rädd att hennes pojkvän ska ta självmord. Jag hjälper henne så hon sätter sig bredvid mig i framsätet, jag klappar om henne och ger henne så mycket trygghet jag kan. Operatören finns med hela tiden och jag lotsar polisen till den adress tjejen uppger.

Efter en tid kommer kommer polisen till platsen där vi är, förhör mig, och jag säger till tjejen att hon nu får hjälp och att hon är så modig. Hon säger tack till mig och polisen visar henne in i polisbilen. Hennes föräldrar kommer dit och kramar om sin dotter, och efter mitt förhör får jag möjlighet att prata med dem. Jag berättar så lugnt jag kan att jag har tagit hand om deras dotter med lugn och trygghet mitt i hennes svåra upplevelse. Dem är chockade och tagna av stundens allvar, och tackar mig från deras hjärtan. Jag får sedan lämna platsen och åka till mina älskade barnbarn.

I går kväll reflekterade jag över händelsen. Och som behandlare i missbruksvården är jag van att hantera människor i kris, och det lugn jag förmådde bära i stunden gjorde skillnad. Både för den unga tjejen och för situationens utfall. Händelsen påminner mig om hur fruktansvärt kraftfulla droger kan vara, och hur viktigt det är att vi ser varandra och agerar när någon behöver hjälp.

Om jag kommit tidigare eller senare, hade det kunnat få katastrofala konsekvenser. Vem vet vad som hade hänt då? Dagen i går påminner mig om varför varje handling, varje sekund, kan göra skillnad mellan liv och död. Jag blir så ledsen och sorgsen för alla inblandades skull. Men mitt i allt också tacksam över att det var just jag som var där......