Snurrig i bollen!

Jaha, snurrig i bollen ja! Vad menar jag med nu då? Jo, att i just detta nu virvlar det tankar i skallen som känns som en boll fylld med blandat innehåll. Jag och kära Robert har haft en fin jul med familjen, hela gänget med barn och barnbarn var här uppe hos oss på gårn i Väsa. Så mysigt med lek och nyp i barnakinder! Nice också att den vita gnistrande snön har boat in sig över mark och skog. Så vackert!

Jag = ledig = ingen bra kombo asså! Såklart njuter jag stundtals, men min hjärna går också upp i spinn och skickar på mig impulsiva elchocker känns det som. Ha, ha, ha! Inte så jäkla kul egentligen. Därav ingen sömn denna natt, men vad gör väl det? Det kommer nya nätter, livet funkar ju så. Å då kan jag sova gott som en avslappnad mjuk marshmallows.

Vad har jag då gjort av mina impulser? Jo, jag har skrivit en ansökan om en tjänst och således också skickat i väg den. Förmodligen är det rekrytering inom den egna organisationen. Men, livet är visst till för att upplevas och utmanas, så varför inte!

Det som med kraft kommer till mig är att jag vill inneha en roll som chef. Jaha, varför då då? För då kan jag bestämma själv och det behöver inte ta lång tid innan beslut kan tagas. Nä, men med en seriös ton och uppriktighet så vill jag göra något av all den kompetens jag har samlat på mig genom åren.

Jag vill ge all mitt genuina ledarskap vidare till medspelare som i sin tur ger den vidare till förhoppningsvis unga på olika vis. Så genom att passa den snurriga bollen med allehanda kunskaper i, till ett team på vår gemensamma spelplan, vore strålande på mer än ett vis. Möjliggöra för människor att växa från sitt nuläge och hitta sina styrkor och sitt vill. För utan vill så står vi still. Och bollen ska vara i rullning så vi kan ge, se, uppskatta och jobba med varandras lik- och olikheter.

Jag älskar utveckling, möjligheter och tappar både intresse och tålamod när det står för still, eller när jag har grottat in mig och lärt mig det jag behöver om en verksamhet. Så rörelse, glädje, tillit, spratt och "utanför boxen tänk", är så viktigt för mig. Jag ger mig själv andnöd i alltför styrda organisationer med folk som låter sig ramas in med kontroll och alldeles för mycket "ta allt på så stort allvar"!

När en individ har spelat klart sina matcher i den ena spelplanen med medspelarna för just den ligan, så kommer det nya spelplaner. Vare sig vi vill eller inte! Att sitta på avbytarbänken och titta på, kall, ouppvärmd och jävlig, är inte förenligt med mitt mindset. Jag vill röra mig i mitten och fördela bollen till berörda medspelare, ta emot den växelvis med en överblick om vilken medspelare som passar bäst i stunden för att nå målet! Jag kan absolut sitta på läktaren och njuta av när teamet spelar som ett sammansvetsat lag med tro på varandra och en vilja att ta vara på varandras kompetenser och driv. För i spelplanen har respektive lirare sitt eget rörelsemönster, sin egen motivationsklocka och sin egen "snurriga skalle" fylld med idéer och tankar. Hi, hi, allt går att ta tillvara, funkade inte löpet på vänsterflanken, så lär ju ett annat löpmönster funka! Visst!

Jag fyller gärna på vattenflaskorna, bär de svettiga tröjorna, bollpåsen och gläds åt och med när laget tillsammans bidrar och når sina mål. SÅ... ge mig en chefstjänst nån gång för fa...n, så jag får möjlighet att leda laget med respektive spelare som leder sig själva på vår gemensamma spelplan. Ha, ha, ändå kul ju, humor på livets spelplan kan stundtals briljera, om vi väljer det!