Balansgång med Tid

Till Dig... gör du det du vill i ditt liv? Om ja, då lär det förmodligen kännas skönt inuti. Om nej, hur känns det?

Till Mig... gör jag det jag vill i mitt liv? Hm, ja i ganska stor utsträckning, men inte all tid jag spenderar här på jorden! MEN, varför inte då? Frågar jag mig själv med en fnysning. Här kliver jag in i reflektion, och broderar ut med analyser som levererar dessa exempel på meningar:

"Men snälla du, du måste ju tjäna pengar!"

"Men snälla du, du kan ju inte bara göra det du vill i livet, hur skulle det se ut?"

"Men snälla du, du måste ju bidra till samhället!"

"Men snälla du, du måste ju spara till pensionen!"

"Men snälla du, du kan ju inte bara göra saker för dig själv, du har ju barn, barnbarn, vänner och övrig familj att ta hänsyn till!"

"Skärp dig nu, och lev som man ska!" JU!

Jens låt "Hjälp" börjar spela i mitt huvud, och jag känner av mitt stora skörstarka hjärta som börjar slå en smula fortare. För det är så jag känner... hjälp... för så vill jag inte leva mitt liv! Så jag ber om din hjälp. På både det ena och det andra sättet. Det ena är att alla exempel på meningar här ovan inte är mina egna, det är kollektivets betraktelse av hur den stora massan tycker att jag ska leva mitt liv. Förutom den jag själv lägger till här:

"Varför kan du inte bara vara "NORMAL" snälla Carina? Det skulle vara enklare att vara DU då!"

Det andra är att jag behöver hjälp att bredda "systemets" (vilka är vi människor) sätt att tänka och ta vara på folk som vill jobba. MEN som inte vill låsas fast i en % - sats, eller någon annan form av avtal, eller stöpas om i en form som passar in! Var finns ni? Ni öppna, tillåtande, utvecklande, ickedömande, fria arbetsgivare. Jag känner in namnet arbetsgivare och vänder på det... givare av arbete... hyfsat fint ändå.

Men... i systemets schackliknande huskonstruktion så bor det en form med benämningen Chef på övervåningen och en med benämningen Anställd på källarplan. Olika spelpjäser som bland annat: Kungar & Drottningar, Löpare & Bönder på olika planhalvor, uppdelade i svart och vitt, samma lagfärg men med oändligt med skiftande nyanser. En del löper snabbt, en del vill gräva i jorden en stund. Så är det bara, säger Chef Arbetsgivare och höjer upp sitt huvud! Alla är inte ämnade för att bo på övervåningen, och delta i spelet! Men det behöver väl inte vara så, säger Anställd Följare, och böjer samtidigt ner sitt huvud.

I huset bor också Tyckare Utan Efternamn. Dessa har ofta samlingar i vardagsrummet uppdelade i små grupper. De dricker kaffe och pratar allt annat än i vänliga ordalag om dem som bor på övervåningen. De passar också på att forma bokstäver som blir ord om den nyanställda som "tror den är något", och om honom "som inte är som alla andra... konstig"! Den Goda Viljan blåste bort med gårdagens storm!

Jag rör mig mellan alla våningsplan och genom tunna väggar och känsliga tentakler hör, känner och ser jag oss spelpjäser i den bräckliga konstruktionen. Förmodligen trivs de flesta alldeles utmärkt med att vara där de är stöpta i sin form, men en del av dem längtar till AW med Pension Livet. Då, någonstans där framme, ska de göra massor av saker, resa och sånt. Så de spar sina pengar på Bank Konto och när det är dags att fira, har Balansgång med Tid, nästan runnit ut.